Björkelund, Stålatorpet

GPS-koordinat:	WGS-84	N 56° 50' 44,22" E 13° 34' 52,66" (56.845617,13.581294)
	RT-90	X 6304297 Y 1364300

Skylt vid torpiventering:

Gård:	Björkenäs södergård 2:4

Vill du se flygfoto?

Ståhle vid sin stuga.

Björkelund (Stålatorpet) beboddes omkring 1795 av Anna Svensdotter född 1760 3/9, och var då en backstuga. Maken Anders Juliusson Huggare född 1757 var soldat för nr 76 Odensjö Karsagård och blev ihjälslagen på Långaryds marknad 1794.
De hade följande barn:
Maria f. 1779 6/9 som inte flyttar med till Björkelund utan blir piga och senare flyttar till Värset i Angelstad där hon avlider 1856 22/2.
Ingeborg. d. 1785 26/11 som saknas i födelseboken men finns i dödboken.
Karin f. 1786 20/11.
Johannes f. 1792 11/7 som senare lever i Ularp Angelstad.
Anna f. 1794 7/10 dagen efter faderns död. Hon avlider 1880 5/5 på Fällan.
Alla barnen är födda på Karsagårds soldattorp.

År 1804 flyttar Karin till Angelstad men återkommer efter kort tid och tjänar i Björkenäs.

I nästa husförhörslängd hittar vi Karin med titeln dejan (ladugårdspigan).
Hon födde följande barn:
Anna f. 1810 1/5 d. 1811 3/6.
Johannes f. 1815 2/9. Han står som liten och svag men flyttade 1833 till Röshult Östregård och 1836 till Ånäs. Han kallade sig Johannes Huggare och blev torpare på Fagerlid under prästgården.
Anders f 1819 7/4 som var sjuklig lämnade hemmet 1842. Kallar sig också Huggare och avlider 1866 6/7 i en backstuga under Björkenäs norregård.
Nils f 1823 4/1 saknas i födelseboken, men är troligen född på Björkelund och blir senare torpare på Granhult där han avlider 1888 29/5.
Maria f 1825 24/2 ,till Annerstad 1846. Hon kallades Adamsdotter och levde ogift under Brogård i Annerstad år 1900.
Lars f 1829 12/1. Blev soldaten Lars Rask och bodde på Sälleberg där han avled 1876 25/7.

Vid sommartinget 1829 blev Karing dömd för 6:e resans lönskaläge. Hon var utfattig.

Där fanns även änkan efter soldaten Alexander Wiberg, Maria Bengtsdotter f 1742 d. 1820 23/11. Dessa båda änkor åtnjöt fattigmedel, och Maria bodde bara här en kort tid även om hon i dödboken är införd som skriven på Hjortaberg.
Anna avlider här 1830 5/5 och dottern Karin bor kvar med några av sina barn även om en ny familj flyttar in. Vid sin död 1858 bor hon på granntorpet Björkeberg.

År 1833 27/12 gifter sig Sven Simonsson f 1811 14/9 på S.Sävsås soldattorp i Unnaryd, från Odensjö Karsagård med Britta Persdotter f 1809 21/9 i Björkenäs Odensjö, d 1863. De bosätter sig här på torpet.

Här föds följande barn:
Johannes f. 1834 2/5 och död 2 dagar senare.
Sanna f. 1835 28/8 som 1856 flyttade till Torpa.
Christina f. 1839 23/8 fick 1863 en oä dotter Severina och flyttade till Unnaryd 1872 men bor 1877 på Perstorp under Björkön.
Johanna Maria f. 1843 7/1 d. 1843 23/1.
Peter Johan f. 1844 7/6 och d. 1939 (gravsten).
Johannes 1849 14/2 död liten men saknas i dödboken.
Carolina f. 1850 9/1 flyttade till Breared 1870 och sedan till Halmstad.
Johanna Maria f 1854 lämnade hemmet 1872 och begav sig då till Loshult, 1876 till Odensjö Karsagård för att sedan flytta till Snöstorp (N).

Peter Johan stannade kvar på torpet och kallades torpare för att senare bli skräddare. I slutet av 1890-talet har han ändrat efternamnet till Ståle. Hans farfar var soldat Simon Stål på Säfsås knekttorp i Unnaryd.
Hustrun Johanna Andersdotter f. 1849 i Unnaryd stod antecknad som sjuklig men flyttade 1923 till Snöstorp (N) och avled där 1925.
Paret hade många barn:
August Botvid f. 1870 10/11 flyttade till Halmstad 1889.
Sven Julius f. 1873 29/1 följde efter brodern tio år senare.
Ernst Ludvig f. 1875 30/9 begav sig 1898 till Röshult Söregård och vidare till Annerstad 1903 i sällskap med brodern Gustaf Werner f. 1878 4/5.
Dottern Anna Theresia f 1881 11/4 var sömmerska med oä tvillingarna Karl Johan och Greta Linnea f 1907 25/2 i Halmstad. Efter barnens död 16/3 och 23/3 lämnade modern torpet för Laholm(N) den 22/10 samma år.
Ida Linnea f. 1883 22/6.
Matilda Andrietta f 1885 22/9och Carl Johan f 1890 29/1 flyttade till Halmstad (N) 1907.
Hulda Dorotea f 1886 1/10 lämnade hemmet för Kvibille (N) två år tidigare.
Den siste som lämnade hemmet för färd till Halmstad 1911 var David Nicolaus f 1892 1/6.

Knektar och träpatroner
Reflektioner av Torsten Jönsson 1988 19/2.
När jag sitter och blickar tillbaka på gamla journalistminnen och människor man mött vill jag denna gång stanna inför minnet av skräddaren Peter Johan Ståhle i Odensjö med vilken jag gjorde en intervju för jämnt femtio år sedan. Kort därefter lämnade Ståhle detta jordiska 95 år gammal.
Ståhle var av gammal knektsläkt. Han hade åtskilligt att berätta från de gamla knektarnas liv i Sunnerbo och Västbo. En del av hans berättelser har tagits tillvara men åtskilliga av de minnen han hade följde honom tyvärr i graven.
Han var född 1844 på torpet Björkelund, Björkenäs, Odensjö och med undantag av de sista tre åren avsitt liv som han tillbringade på socknens ålderdomshem, fick han bebo sitt födelseställe och det var alltid intressant att besöka Ståhle i hans stuga där inne i mörka skogen dit knappast någon körbar väg ledde.
I sitt äktenskap hade makarna haft tio barn och Ståhle var som nämnts skräddare, men nu på äldre dagar då han blivit ensam i stugan sysslade han mest med att bl. a. laga klockor och det föranledde många sockenbors och även andra personers besök i torpet där det kunde bli många givande pratstunder.

Förfadern var krigsfånge Ståhle berättade gärna om sin farfar som var född i Sävsås i Södra Unnaryds församling och som knekt var han med i kriget 1809. Blev tillfångatagen och satt i fångläger i elva år men lyckades då fly och kunde återvända hem. Men hur underligt det än låter så var aldrig knektarna välkomna hem av ortsbefolkningen.
Ett ordstäv från bygden ber Gud bevara folket för de råa krigsknektarna. Knektarna var kända för sin råhet och grymhet och deras återkomst var alltid fruktad.
Ståhle berättade att när hans farfar kom hem efter de elva åren i fält - det var sent en kväll - han knackade på dörren till det lilla knekttorpet i Sävsås så vågade makan inte öppna när hon hörde att det var en knekt som kom från kriget.
Det tog en lång stund innan den hemvändande knekten lyckades övertyga sin hustru att han var hennes lagvigde make, så" förändrad hade han blivit.

En knektbegravning När Ståhles farfar dog blev han begravd under dåtida militära hedersbetygelser på Södra Unnaryds kyrkogård. När prästen väl hade förrättat jordfästningen kommenderades såväl de sörjande som allmänheten bort från graven och en avdelning uniformerade knektar marscherade fram, riktade sina gevär ner i graven och avlossade så tre lösa skott. Det var hederssaluten för den gamle knekten.
Ståhles far var gift i Björkenäs. Den som rådde om detta hemman hette Magnus och han hade åtskilliga barn och vart och ett fick ett stycke jord som arvslott. Ståhles föräldrar fick så torpet Björkelund, vilket tidigare bebotts av en knekt vid namn Huggarn och han blev ihjälslagen vid ett slagsmål på Långaryds marknad.
1874 fick Ståhle ta över torpet efter fadern men dessförinnan hade han varit i Landskrona och lärt skräddaryrket och hade tjänstgjort en tid som bataljonsskräddare i Hälsingborg. När han nu återkom till Björkelund var han utlärd skräddarmästare och tillsammans med sina gesäller vandrade han omkring frånstuga till stuga och sydde.

Arbetsdagen slutade med husandakt I detta sammanhang kan nämnas något om den tidens andliga liv. Det fanns gott om s.k. gammalläsare och det hände sällan i hemmen att arbetet fick avslutas för dagen utan att husfadern eller någon annan läst ett stycke ur bibeln eller någon betraktelsebok. Hos dåvarande prästen i Odensjö kyrkoherde Rydeman gjorde Ståhle många dagsverken både som skräddare och dagsverkare och det hände aldrig att kyrkoherden försummade att efter dagens slut kalla samman sina arbetare och hålla andakt med dem.

Skogvaktare och inspektor När det under senare delen av 1800-talet byggdes ett stort sågverk i Hult intill sjön Bolmen av ett danskt bolag blev Ståhle först skogvaktare åt bolaget och senare inspektor, och det var ingen dålig befattning.
Sågverket revs tyvärr efter en del år och då hade skogen i omgivningen avverkats och bolaget gjort enorma vinster. Det kan ju nämnas som ett apropå till den TV-serie om träpatronerna som just avslutats.
Förhållandena var tämligen likartade över hela landet.

Pratstunder i Ståles stuga Gamla hårdvallsmän av typen Ståhle finns knappast längre några kvar i vår generation och det är anledningen till att jag här ville återknyta till mina allra tidigaste journalistminnen.
Pratstunderna i Ståhles stuga är säkert minnen inte bara för mig utan för många fler. Ja, det kanske rent av hände att lördagsnöjet för bygdens ungdom på den tiden kund vara så enkelt som att träffas i Ståhles stuga, utbyta tankar med varandra och höra den gamle berätta och när man vandrade hem en sådan kväll kände man sig ett minne och en lärdom rikare.

Forskning Rigmor Andersson Björkenäs och Rolf Carlsson.

hjortaberg.jpg (45546 bytes)

Del av skifteskartan vid storskifte fastställt 1819.