Copyrigt © Rolf Carlsson 2022-04-25

Här visas några domar och uppbud vid tinget, som berör Odensjö. För att under- lätta läsning är avskriften inte bokstavstrogen, och ortsnamn är normerade. 1720 vintertinget 12 Februari § 74. Samma dag beviljades drängen Jacob Johans- son bördsbrev, som ärnar begiva sig under lovliga sadelmakare ämbetet i Karlskrona att han är född här i häradet Odensjö socken och Ryd gård av äkta säng, fäderen vara ärlig Johan Svensson nu död, och moderen hustru Ingebor Håkansdotter en ärlig dannekvinna. 1720 vintertinget 12 Februari § 77. Uppvistes länsman Petter Hultmans, med nämndemännen Nils Josepssons i Ularp och Eskil Persson i Gåsarp förrättning dat d 12 februari 1720, att hava efter förordning, med grannarnas som och enighet, utsynt en knekteäng, till Loshults rote strax vid Loshult, dock på Hults ägor, som är i samma rote, som intecknas. 1720 vintertinget 12 Februari § 79. Änkan Sigrid Arvidsdotter citerat Lars Bengts- son i Torarp Odensjö socken med påstående att få sin skattejord Torarp ½ förmedlat?? till en 1/4 igen, han innehaft till bruk i 12 år, svaranden uppvisar sitt åtkomst brev där till, dat d 10 november 1705 utgivit av dåvarande länsman Johan Schieder att han efter värdering måst taga denna skattejord i betalning för kron- outskylder, efter landshövding ämbetes resolution tillhopa för 30 daler 4 1/6 öre och den samma låtit uppbjuda, vilket finns i protokollerna 1704 d 31 maj 1te och 4 oktober samma år 2dr gången samt 1705 d 6 februari 3die gången och sedermera värderat för 40 daler och oklandrad lagstånden, havandes svaranden förutan dessa omrörde 30 daler 4 1/6 öre betalt i knektelega 20 daler silvermynt, så att han utgivit 10 daler 4 1/6 öre silvermynt över jordens värde, sökandes för den skull att bliva därvid maintinerad; Vid efterfrågan berättar käranden att hava 3 söner myndiga och en dotter ogift, vilka rätten finner nödigt här vid böra höras, emedan denna skattejord, är i varande äktenskap med käranden och dess man Per Brod- desson inlöst; alltså differeras saken till lag följande. 1720 vintertinget 13 Februari § 90. Såsom uti Odensjö pastorat och dess omlig- gande socknar ingen nämndeman finns är till Kongl Majts tjänst vid syner och andra förrättningar; alltså är antagit till extra ordinarie nämndeman ärlige dan- nemanen Jöns Månsson i Saxnäs, som haver ett gott beröm om sig; vilken för den skull avlade den vanliga domare eden och tog hos nämnden sitt säte. 1720 vintertinget 13 Februari § 112. Hr Sven Collin stämt förlovade fältväbeln Bryngel Thunberg i Björkenäs, för skuldfordran, efter dess egenhändige obligation d 13 oktober 1719 60 daler ch en annan av samma dato på 9 daler 14 xx hö 28 öre 1/4 ska och 6 marker salt 24 öre och marker smör 3öre silvermynt tillsammans 71 daler 24 öre silvermynt, och som det bevisa att han fått stämningen i rättan tid men intet komparerat, eller sitt laga förfall bevist; alltså dömes han in contuma- ciam [sin frånvaro], likmätigt 1695 års förnyad rättegångs förordnings de 2 berörde skuld av 70 daler 24 öre silvermynt att betala. 1720 sommartinget 3 juni § 56. Uppå åboen Mårten Nilsson i Gällestorp från Odensjö socken anhållan är av rätten noga undersökt, om den lilla skvaltkvarnen till bemälte fjärdings hemman, som vid Kongl kvarnkommissionen och skattlagd till kronan för 1 ska tulls avgift, och i sanning av nämndens och menige tingsall- moges bevittnande befunnit, att emedan bäcken som kvarnen stadt uti är så liten att omöjligen någon kvarn kan däruti brukas, så är den samma redan 4 år sedan alldeles öde bliven och aldrig kan till nytta uppbyggas igen. 1720 sommartinget 4 juni § 78. Åboarna Nils Larsson och Jöns Jönsson i Ånäs stämt åboen i Skälhult för det han intet vill hålla försvarlig gärdesgård kring sitt åker gärde, utan när kärandenas boskap gå över den odugliga gärdesgården bliver de illa slagna och hanterade, på ståendes, han må göra svars gillen gärdesgård, kring sitt åkergärde, men svaranden förmenar att kärandena bör hjälpa honom emedan de hava sin hage, in till dess åkergärde, men alldenstund det befinnes Skälhults åboer, alltid allena hållit gärdesgård kring sitt åkergärde ochh byggningabalkens 26 kapitel även sådant påbjuder; Fördenskull förpliktas svaranden, att hålla lag gill gärdesgård kring sin äng, och åkergärde, så kiert honom är laga plikt undgå, samt i expenser refundera 2 daler silvermynt. 1720 hösttinget 3 oktober § 43. Samma dag presenterades i rätten ett skriftligt instrument dat 5 november 1718 var medelst vederbörande arvingar i Skeen, så överenskommit, att kyrkoherden i Odensjö pastorat, ärevördige och höglärde Hr Suno Thelin å sin kära hustru, dygdesamma Rebecka Berggrenskulle behålla, halv- parten av skatterätten i Skeens rusthåll och pappersbruk, emot deras svåger och broder kommissarien Hr Samuel Berggren, på det sättet att dess värde 800 daler silvermynt utlöses av inspektoren Hr Daniel Wallin, med 133 daler 21 1/3 öre, av mons Petter Berggren 333 daler 21 1/3 öre och hustrun Rebeckas egen lott, är 333 daler 21 1/3 öre silvermynt. Tillhopa 800 daler silvermynt, och såsom bemälte Hr Wallin tagit lösen efter kvittens d 15 juni 1720 120 daler silvermynt och resten 13 daler 21 1/3 öre silvermynt presenterades nu i rätten av Hr kyrkoherden Suno Thelin samt Hr Petter Berggren erhållit, över och icke under, likmätigt dess kvittens dat d 29 juli 1719 till 600 daler silvermynt varandes skatterätten av Skeens halva rusthåll, så och pappersbruk här å tinget uppbudet 3ne gånger 1719 på vinter sommar och höstting och sedermera oklandrat lagståndet alltså dömes det fast att stånda och icke återgånga, avhändes och beviljas sköte. 1720 hösttinget 4 oktober § 60. Uppå åbornes i Odensjö och Torpa byars [sock- nars] rekvisition, förordnas här med nämndemännen Nils i Ularp och Jöns i Saxnäs, att syna utan skogens framdeles skada, inkommandes däröver med sin skriftliga förrättning. 1720 hösttinget 5 oktober § 68. Nils i Ånäs förbränt en ek, som tillstås skett i gär- det då löv brändes, dy sak fälles han till plikt 12 daler efter högst bemälte förordning och plantera 2 unga i stället. Övra Röshult Nils Sven och Joen 2 bokar, vilka åboar sig ej infunnit utan uteblivit, haft än där i rättan tid stämning undfått, dy dömas de in contiumaciam [i sin från- varo], att plikta för bokarna tillhopa efter högst bemälte förordning 24 daler planterandes 4 unga i stället. Björkenäs, Sven Persson en bok, Måns Nilsson 1 bok och Jonas Nilsson en bok, som ej förnekas, dy pliktar de tillsammans 36 daler silvermynt och plantera 6 unga i stället lika Bengt Nilsson 1 bok, som tillstås, dy pliktar han 12 daler och planterar 2 unga i stället. 1720 hösttinget 8 oktober § 112. Företedde nämndemännen Nils Josefsson i Ularp och Jöns Månsson i Saxnäs syneförrättning, på bränder som sig tilldragit på efterskrivna hemman. Odensjö socken Hyltan 1 Kölna för åboen Jöns [Påvelsson] 8 daler silvermynt. Och såsom åborne närvarande erbjuda sig fylla våda ed, som dem skälige efter- gavs, alltså dömer rätten, att berörde av häradets brandstods penningar till nya hus igen uppbyggande, åtnjuta i förmågo av 37 Cap: Byggningabalken och 1681 års husesynsordning. 1721 vintertinget 10 februari § 44. Framteddes i rätten nämndemännen Nils Josefsson och Jöns Månsson i Saxnäs syneförrättning, dat d 3 februari 1721 på den brandskada som timat för Sven Svensson i Blekinge, medelst en kölnas upp brän- nande som varit murat med skorsten, av 10 alnar lång och 8 alnar bred och är värderad för 12 daler silvermynt, erbjudandes sig åboen att fylla våd ed, den honom skäl eftergavs, medan elden utan någons vetskap lös kommit om nattetid. Alltså dömer rätten att bör berörde åboar av häradets brandstods penningar i förmågo av det 37 kap byggningabalken och 1681 års husesyns ordning till en ny kölnas igen uppbyggande åtnjuta 12 daler silvermynt. 1721 vintertinget 10 februari § 51. Kronolänsman Petter Hultman, Per Månsson och Bror Orre förmäla, huru som de uppå allmogens begäran här i häradet, som böra efter höga överhetens befallning leverera 1720 års avrads spannmål 40del och antikvitets tionden i Halmstads och Varbergs magasiner, varit i Halmstad och med handelsmannen Gustaf Lohm slutat kontrakt uti högvälborne Hr Baron gen- eralmajor och landshövdingen Axel Faltzburg närvaro d 28 januari 1721 att skall bemälte handelsman för hela Sunnerbo härad i bemlte magasiner leverera ber- örde spannmål och tionde i behållen säd hälften råg och hälften korn, och för tunnan bekomma i silverpenningar sju daler 16 öre silvermynt samt för havren fyra daler silvermynt: dito mynt, varigenom allmogen slippa föra spannmålen och den leverera in natura, som de ändå måste köpa, och som dessa landsmän härav haft, och än komma att utstå ett stort besvär, så underställa de allmogen, om de icke vilja bestå dem något för sitt omak till underhåll och skjuts, varpå samtliga närvarande allmoge, till stor myckenhet sig utlåta, att om länsmännen äro förnöjda, med så mycket som Hallaryds sockenbor givit till bönderna, Anders Larsson och Per Månsson i Linnefälla nämligen 12 öre tunnan, som för Hallaryds socken spannmål contraherat, med handelsmannen i Halmstad Petter Coral, och även Odensjö, Vrå och Lidhult socknar, igenom sin fullmäktig Hr Sven Collin, med bemälte Lohm contraherat, så vilja de godvilligen samma giva, varmed läns- männen voro förnöjda och sålunda efter deras och allmogens begäran, bliva detta till protokoll fört. 1721 hösttinget 6 oktober § 81. Peder Månsson i Ramnaryd, stämt dess svär- fader Sven Siomonsson i Röshult [Övra], för det han skall vilja rygga sitt utgivna köpebrev dat d 17 april 1706 på 1/8 skattejord i Ramnaryd, svaranden utom förmält laga förfall uteblivit; alltså pliktar han i förmågo av 1695 års rättegångs- förordning 2 § 2 daler silvermynt och där icke godvillig förening parterna emellan träffas var till de förmanas så kommer saken vidare att lagföljas. 1721 hösttinget 7 oktober § 91. Odensjö fick avverka följande träd efter sko- gvakatare och nämndemäns besiktning. Hästhult till att röja för åker och äng i gärdet risekar och bokar 60 st. Odensjö Prästgård till botyg bokar 2 st, och till byggnad 2 ekar. Björkenäs till botyg bokar 4 st. 1722 vintertinget 9 februari § 56. Vid samma tillfälle företeddes i rätten ett säljebrev dat d 12 februari 1720, var medelst Per Arvidsson i Röshult [Yttra] och Bengt Arvidsson i Nannarp tillstå att hava försålt 1/4 skattejord i samma Nannarp gård, till väl lärde Sven Månsson Collin och dess hustru Eva Hillmera; så alldens- tund, samma köp är frivilligt skett, betalningen riktigt påföljt, och jorden här å tinget 3ne gånger uppbuden 1720 på vinter, sommar och hösttingen, samt seder- mera oklandrat lagstånden; alltså dömes det fast lagt och beviljas sköte. Björkenäs till botyg bokar 4 st. 1722 vintertinget 10 februari § 94. Uppvistes nämndemännen Nils Josepsson i Ularp och Jöns Månsson i Saxnäs syneförrättning på den brandskada, som olyckli- gen av våda nyligen träffat för efterskrivne hemmans åbor nämligen Odensjö socken, Odensjö Bosagård en kölna värderat för 10 daler Södra Röshult en kölna är skattat för 8 daler Alltså dömer rätten att bör dessa förolyckade till nya hus igen uppbyggande undfå av häradets brandstods penningar 18 daler silvermynt i förmågo av 37 kap Byggninga Balken och 1681 års husesyns ordning. Björkenäs till botyg bokar 4 st. 1722 sommartinget 1 juni § 71. Skogvaktare och nämndemän uppvisade förteck- ning över hur många ris ekar och bokar som fick avverkas i Odensjö socken: Torarp Västergård till röjning i gärdet för åker och äng ris ekar och bokar 40 st. Övra Röshult röjning i gärdet för åker och äng ris ekar och bokar 40 st. 1722 hösttinget 5 oktober § 62. Odensjö fick avverka följande träd efter skogvak- tare och nämndemäns besiktning. Övra Röshult till röjning, ris ekar och bokar 50 st. Löckna dito 20 st. Vret dito 15 st. Odensjö Karsagård, bokar till botyg 2 st. 1723 vintertinget 6 februari § 19. För rätten inställer sig soldaten Per Björkman för Björkenäs och hustru Anna Persdotter berättandes hava varandra hävdat under äktenskapslöfte, och att barnet är framfött sist i augusti förledet år men bliva hindrade att sammanvigas förrinna världslig rätt rannsakat bliver huru vida Annas förra man soldaten Gudmund Björkman voro med döden avliden, löjt- nanten Daniel Gothilander av Kronobergs läns infanteri regemente och överstelöjtnantens kompani närvarande, att bemälte Björkman 1711 med halva regementet av marscherat till Wismar, och då staden 1716 i april till fienden över- gick, blev han Björkman med flera fångne och efter han inte ville taga tjänst hos fienden, vart han såld och förd till venetianarna, havandes efter attest d 25 april 1720 Capitlie Ducterlo, av Kongl Majts Tyska Livregemente till fot, betygat att sold- aten Nils Ferning nu mera död som blivit tillika med Björkman såld under venetianarna, så väl förr som på dess sotesäng anständigt vittnat och sagt att då venetianarna skulle gå emot turken är Gudmund Björkman 1718 efter veckors sjukdom död uti staden Carvo, det samma vittnar efter avlagd ed soldaten Knut Lustig; Fördenskull i anseende här till remitteras soldaten Per Björkman, och hus- tru Anna Persdotter, till det vördiga prästerskapet att njuta copulution [vigsel]. 1723 vintertinget 6 februari § 28. Sven Persson i Björkenäs, som förmyndare för sin syster pigan Kerstin Persdotter kärar till Johan Jönsson i Karshult 1/4 med påstående att erhålla bördslösen av halvdelen i samma hemman, sedan dess broder svarandens antexxx Matrimonii [förbindelse] Arvid Persson med döden barnlös avliden, men Johan Jönsson söker att bliva vid hemmanet emedan han och dess hustru Elin Mårtensdotter mycket hemmanet påkostat i denna förflutna ofredstiden; dock likväl och alldenstund rätten befinner att detta fjärdings hem- man Gårdshult, varit kärandens moder Karin Arvidsdotter tillhörigt, och till hälften efter kontrakt d 11 oktober 1714 uppdragit till kärandens svägerska berörde hus- tru Elin Mårtensdotter, som nu har till man svaranden men andra halva hemmanet är ännu i kärandens och dess syskons händer och således har käranden rätt börd till hemmanet; fördenskull dömer rätten att bör svaranden taga lösen av käranden med 55 daler silvermynt, som halva hemmanet d 6 januari 1714 gott i köp syskonen emellan. 1723 sommartinget 27 maj § 34. Soldaten Knut Andersson [Lustig], i Vret framkom för rätten berättandes att sedan dess fader Anders Knutsson med döden avlidit fordrandes creditorer deras förnöjelse att betalning och som inga lösören befinnes äro, var med creditorerne förnöjes kunna, utan skall skattejorden 1/4 mantal av Östregård Vret där till användes; Ty beder soldaten Knut Andersson, att nämndemännen Eskil Persson i Gåsarp och Jöns Månsson i Virkesnäs måtte föror- dnade bliva bemälte 1/4 av Östregård Vret besiktiga och värdera; Ty anbefalles nämndemännen uti creditorernas och arvingarnas närvaro bemälte 1/4 av Östregård Vret besiktiga och noga om dess villkor och dess värde sig underrätta, samt på den händelsen arvingarna och creditorerna icke kunna förenas, med sin berättelse, här om hos tingsrätten inkomma. 1723 sommartinget 27 maj § 59. Mönsterskrivaren väl betrodde Salomon Ekman begärer få utsynte vid mönsterskrivarbostället Bohult på skogen 20 st avblåsta stubbar och uti gärdet 30 st ris bokar och buskar som skada åker och äng, om vilkens nödvändighet skogvaktaren Jonas Gumälius och nämnden bevittna, alltså har mönsterskrivaren Ekman hos Hr baron och landshövdingen Jacob Cronstedt att söka tillstånd dessa stubbar och ris bokar få borthugga efter förut skedd laga utsyning och stämplande av vederbörande nämndemän och skogvaktare emot dubbel plantering och dess vårdande undan boskapsbetet. 1723 hösttinget 6 november § 93. Kronolänsman välaktad Petter Hultman instämt soldaterna Håkan Billman och Per Björkman [Björkenäs], för att de slags- mål på drängen Per Jonsson i Rås; soldaterna Billman och Björkman tillstå sig slagir Per Jonsson vardera ett slag; för den skull de likmätigt 13 cap sår xxx med vilja L:L: vardera med 3 marker silvermynt plikt belagda bliva. 1723 hösttinget 7 november § 107. Kronobefallningsman väl betrodde Hr Petter Wickenberg uppvisar landshövdinge ämbetets till honom avlåtne ordres under s 21 sistlidna augusti, att efter det beslut som skett uti Riksens Ständers Sekreta utskott den 18 dito lämna de förr bestådde 7 fjärdingsmäns lönerna alldeles oförryckte såsom till kronan indragne, och i stället utse beskedliga krono och skat- tebönder i varje socken, som sedan de vid tingsrätten ro tillsatta, komma emot förra vanliga extra små friheter, eller vad hädanefter beviljas, att förrätta vad i Kongl Majts tjänst dem anbefallt bliver; I anledning varav bemälte befallningsman föreslår efterföljande skatte och kronohemmansbrukare till fjärdingsmän nämli- gen. Odensjö socken Erik Andersson i Loshult. Lidhult socken Måns Jönsson i Sällebråten. Vrå socken Per Persson i Hästhult. 1723 hösttinget 7 november § 113. Skogvaktare och nämndemän uppvisade förteckning över hur många ris ekar och bokar som fick avverkas i Odensjö socken: Hyltan till bohags tyg bokar 1 st, till vedbrand dito 1 st. Röshult till röjning för åker och äng risbokar 40 st. Blekinge till botyg 1 st, dito top- formad ek 1 st. 1724 vintertinget 2 mars § 78. Lars Månsson i Mjäla har sig till ansvar låtit instämma Pär Joensson i Ånäs, för 9 års förtjänt lön uti svarandens tjänst á 3 daler för de 6 första år och 4 daler/år för de 3ne senare tillsammans 30 daler silvermynt. Käranden inställde sig, men svaranden icke synts sedan tingets begynnelse; för den skull som uppbördsman Collin och nämndemannen Jöns Månsson i Virkesnäs, så väl om stämningens riktiga, inhändigande, som att käranden så lång tid varit uti Per Jonssons tjänst, bevittna; alltså dömer rätten det bör Per Jonsson i Ånäs likmätigt Kongl Maits förnyade rättegångs förordning av d 4 juli 1695 § 2 betala käranden Lars Månsson i Mjäla de för dränge lön skyldiga 30 daler silvermynt ålig- gandes i övrigt Lars Månsson som vunnit, låta sin vederpart om domen lagligen ansija eller execution söka så lång för nästa ting, att han som förlorad, kan hava tid sin vederpart der till instämma om han vill och förmenar sig kunna sin laga förfall visa eller skäl hava att ätervinna huvudsaken. 1724 sommartinget 2 juni § 11. Det haver korpralen Måns Svanberg sig till ansvar låtit instämma Per Svensson i Röshult, angående närmare och bättre börd till 1/4ding skattejord Röshult Östreg [Övreg] uti vilket mål parterna vid uppropet inställde, förmälandes sig vara förlikte som deras förlikningsskrift utvisar av efter skrivne innehåll. Som jag nu till påstående ordinarie Sunnerbo härads sommarting haver instämt redelige danne mannen Per Svensson i Röshult Östreg för 1/4ding skattejord uti bemälte gård som jag tänkte mig närmaste bördsrätt äga än bemälte Per Svens- son, men som jag av välberått mod godvilligen förenas och således Per Svensson i Röshult skall vara av mig som och av mina broders barn, deras och allas våra efter- kommande arvingar oklandrat, begäres ödmjukeligen att denna vår förening, vid den högsta varda lovl tingsrätten, måtte bliva konfirmerad och inprotokollerad, som jag detta sanfärdeligen stadfäster av Ljungby d 2 maj anno 1724. Måns Svanberg Till vittne Wilhelm Liungman Jöran Nilsson Fördenskull bliver denna upprättade förlikning, vad korpralen Måns Svanbergs bördsklander beträffar, konfirmerad och stadfästad. 1724 sommartinget 3 juni § 20. Erik Svensson i Färda Per Svensson i Almesjö tillika med Kerstin och Marit Svensdotter, kärar till deras syster änkan Karin Svens- dotter i Övra Röshult, beträffande 1/4 skattejord i Övra Röshult som hustrun allena skall innehava efter modern och mor systeren Anna Andersdotter, vilka bägge är döda och i livstiden till lika andel vardera rådande varit uti bemälte 1/4ding skatte- jord; varföre käranderne förmoda dem tillkomma skulle att ärva sin andelar uti skatterättigheten och den kvarlämnade lösa egendomen som hustru Karin jämväl till någon del förmenas innehava och mer än som käranderne undfått. Hemmanet svaranden hustru Karin uppvisar framledne Carl Hindriksson i Götaboda [Hyltan] säljebrev av d 23 aug 1693, på en sjättedel av 1/4dingen i Röshult som till hustru Karins man, avlidne Sven Påvelsson blivit försåld för 18 daler silvermynt. Utav de övriga 5/6delar uti fjärdingen ägde modersysteren Anna Andersdotter hälften och hälften parternas moder, av vilka den förra Anna Andersdotter, emedan hennes andel varit avlinge [köpt], den samma upplåtit och testamenterat till Sven Påvels- son och hans hustru Karin Svensdotter, att den utan de övriga medarvingarnas åtal för sig behålla och besitta; I anseende där till att de på hennes ålderdom gjort bistånd och understöd med uppehälle och annan överordnad, som själva testa- mentsskriften in originali av d 13 juli 1711 utvisar, vilken här vid rätten d 20 oktober samma år uppvist och in kvantum juris konfirmerad bliven. För den andra halvdelen av 5/6delarne uti fjärdingen som deras moder ägt, hava de igenom en skriftlig upprättad förening av d 4 oktober 1713 överenskommit att taga lösen och proportionaliter alla syskonen sine 28 daler silvermynt; broder och syskon lika till 5 daler 19 öre vardera, varefter Nils Svensson på sin hustru Karins vägnar och Per Svensson d 4 maj 1720 igenom antecknade kvittenser uppå nästnämnde förenings skrift antecknat och tillstått sig blivit av Sven Påvelsson förnöjda och betalda för sina jordeparter uti Övra Röshult; men återstår Eriks andel 5 daler 19 öre silver- mynt och systern Marets lott av lika summa; vilka hustru Karin nu icke förnekar att betala jämväl vill förnöja Kerstin 1 daler som hon säger på köpet skall innestå, vad beträffar det lösa så påstår hustru Karin, att hon ingen ting eller det ringaste mer ärft än de övriga dess syskon, utan kan hända hennes föräldrar uti deras livstid givit och föränt henne flera persedlar än de övriga syskonen vilket hon dock icke påminna kan, emedan långt över 30 år, hon icke det minsta av föräldrarna bekom- mit, som nu för många år sedan döda äro och hade väl förr därpå göras kunnat, innan så lång tid förlupit och slikt utur minnet fallit; fördenskull som kärandena emot svarandens påstående icke hade något att invända prövar tingsrätten skäli- gen hustru Karin Svensdotter vid 1/4ding skattejord Röshult bör orubbad förbliva, sedan hon till sin broder 5 daler 19 öre och systern Merta 5 daler 19 öre samt Ker- stin 1 daler silvermynt betalt och förnöjt. Vad beträffar den del av lösören som hustru Karin mer än sina andra syskon skall bekommit, så emedan föräldrarna av god vilja slikt henne skall upplåtit och de nu över 30 år därföre henne icke sökt, bliver hustru Karin i dy mål ifrån sina syskon åtal frikänd. 1724 hösttinget 29 september § 137. Emedan efter beslut som skedde uti Rik- sens Ständers sekreta utskott d 18 aug 1723, de för detta 7 fjärding mäns löner i detta härad indragne äro och till föllie av landshövdinge ämbetets uti Växjö d 21 aug samma år avlåtne skrivelse och ordres till kronobefallningsman välbetrodde Petter Wickenberg, i stället kommer att utses beskedliga krono och skattebönder i varje socken, som sedan de vid tingsrätten äro tillsatta, komma emot förra vang. extra sina friheter eller vad hädan efter cevillins att förrätta det han i Kongl Maijts tjänst, dem anbefallt bliver. I anledning var till tingsrätten d 8 november 1723 till satt visse åboar som beställningen sedermera förestått, men nu på det alla lika besvär därav hava må därifrån licentierade varda, föreslåendes bemälte herr befallningsman i deras ställe efterskrevne skatte och kronohemmans brukare till fjärdingsmän nämligen. Odensjö socken Gumme Andersson i Vret.