Röör (Rödör)

Vill du se flygfoto?

Hfl A1:3, A1:4.
Nils Persson f. 1818 26/11 i Björkenäs Odensjö kom från Torarp 1838 och var straffad för 1:a resan stöld.
Torpets placering vid dåvarande häradsvägen gav en livlig trafik av förbipasserande. En del var tydligen törstiga, eftersom Nils i januari 1854 fick tillbringa 14 dagar i fängelset i Växjö för "olovlig brännvins minutering". Han dog i magsjukdom 1890 6/12.
Hustru var Johanna Börjesdotter f. 1821 11/9 i Röshult Yttra Odensjö. Hon kom från Röshult Övregård 1844 och dog i lungsot 1877 2/5.
De hade barnen:
Christina f. 1844 10/10, till Söndrum 1866.
Anna Britta f. 1846 29/7, till Annerstad 1863.
Ingrid f. 1848 9/4 (döpt till Ingjerd), till Landskrona 1867.
Peter Johan f. 1850 15/5, d. 1850 22/5.
Peter Johan f. 1851 30/4, d. 185130/11.
Matilda f. 1852 25/12, till Unnaryd 1880.
Susanna f. 1854 20/5, d. 1854 22/5.
Susanna f 1855 27/11, d 1862 21/2.
Josephina f 1859 11/8, död i lungsot 1879 7/6.
Noach f. 1862 19/7, till Karl Gustaf, Älvsborgs län 1895.

Stugan är sedan obebodd en längre tid, men enligt församlingsboken 1910 har skolstäderskan Kristina Larsdotter flyttat från Sälleberg till Röör med dotter Nanny. År 1920 bor Kristina ensam kvar i stugan men har 1930 flyttat till ålderdomshemmet Strandhem.
Kristina Larsdotter f.. 1855 7/12 på Sälleberg i Odensjö.
Oä Anna Rask f. 1883 17/7, till Björkenäs Söregård 1899.
Oä Nanny Rask f. 1891 9/9, till Markaryd 1912 och lysning 1913. Hon står då som hushållerska.

Isak Persson:
Noak var en av den tidens skridskostjärnor Endast Noak på Röör och Alfred Johansson i Torarp Östergård kunde åka skridsko och hoppa på skridskorna mellan häst och släde när hästen gick i full trav på sjön Bolmens is. Det var mästerprov på den tiden. Alfred i Östergård hade smitt och tillverkat sina skridskor själv.
De som var fast boende och lämnade torpet till sitt öde i början av 1920-talet var Krestina och hennes båda döttrar Anna och Nanny. Det var säkert inte alltid så roligt för en ensam kvinna att bo ensam i en stuga utmed allmänna vägen. Det fick Krestina erfara många gånger. En gång var det inbrott och tjuvar hade hälsat på i hennes stuga. Natten efter bad hon sin systerson Albin Aronsson i Torarp ligga hos henne över natten men den natten uppenbarade sig inga tjuvar sa Albin. Det var massor av dem som de på den tiden kallade luffare, en del var arbetslösa och som inte ville arbeta utan försörjde sig med att tigga och stjäla.
Men Krestina var varken brödlös eller rådlös. Hon skaffade sig två par stora träskor och satte dem i förstun intill lofttrappan. Där kom en otrevlig landsvägsstrykare, ett annat namn på luffare. För att skydda sig för luffaren ropade Krestina i tamburen eller förstun som det då kallades: Johan, kom ner och ta bössan med dig! När luffaren såg de stora träskorna och fick den uppfattningen att det fanns karlfolk på loftet med bössa försvann den fula landsvägsriddaren fortare än kvickt och den finurliga ensamma kvinnan var räddad från överfall.

Forskning Rigmor Andersson Björkenäs, Rolf Carlsson.

Copyright © Rolf Carlsson.
Reviderad: 2011-05-17.